Emacs
Om du vill skriva dokument på franska, eller något annat västeuropeiskt språk, så behöver du 8-bitars tecken. Så här ställer du in Emacs för att acceptera sådana tecken.
För att få Emacs att visa 8-bitars tecken, så måste du ha
följande rader i din .emacs
-fil:
(standard-display-european 1) (load-library "iso-syntax")
Om du använder Emacs på en terminal, som har stöd för 8-bitars
tecken, så kan du använda iso-ascii
-biblioteket
((load-library "iso-ascii")
), vilket säger åt Emacs
att visa sådana tecken, så bra den kan.
Om ditt tangentbord låter dig skriva tecken med accenter, så är det inget problem. Om inte, så kommer här några hjälpmedel:
iso-acc
-biblioteket Emacs iso-acc
-bibliotek låter dig skriva 8-bitars
tecken på ett 7-bitars tangentbord.
För att använda det, infoga följande i din .emacs
-fil:
(load-library "iso-acc")
När du sedan kör Emacs och öppnar en fil att editera, skriv
Meta-x iso-accents-mode
.
Du kan skriva é-tecknet, i det svenska ordet
kafé, genom att skriva ' och sedan
e
. Mer generellt så kommer du skriva ett tecken med
accent genom att först skriva accenten, och sedan bokstaven som
accenten ska finnas till (stora eller små bokstäver). De följande
är accenter du kan vilja använda:
'
: Höger-lutad (akut) accent
`
: Vänster-lutad (grav) accent
^
: Cirkumflex
"
: Punkter
~
: Tilde och andra specialfall (cf iso-acc.el).
/
: För att få ett streck över ordet
Om du behöver något av dessa tecken, och inte en bokstav med
accent, tryck mellanslag efter tecknet. För att skriva
t.ex. 'kafé', skriv ' mellanslag k a f ' e
'
.
Du hittar alla möjliga kombinationer i iso-acc.el
-filen.
Vissa terminaler låter dig skriva 8-bitars tecken med Meta-tangenten (eller Alt). Om du t.ex. trycker Meta-i, så får du é-tecknet.
Men Emacs reserverar Meta-tangenten för andra ändamål, och jag känner inte till något bibliotek som låter dig använda det för tecken med accent.
Detta är en lösning:
(global-set-key "\ei" '(lambda () (interactive) (insert ?\351))) _ ___En sådan rad, om den infogas i din
.emacs
-fil, låter
dig skriva é genom att använda
Meta-i. Du kan omdefiniera de kombinationer du
behöver, genom att byta ut i mot den rätta tangenten
och 351 med den rätta koden (koden finner du i
tecken-uppsättningen ISO-8859-1).
Varning! Vissa lokala lägen kan omdefiniera sådana tangent-kombinationer.
Under SGML kan du skriva tecken med accent med makron. För att skriva t.ex. é-tecknet, så skriver du é. Rent generellt så kan de applikationer som behöver kunna läsa SGML redan läsa 8-bitars tecken, så dessa makron behövs inte. Men vissa kan inte det. Eftersom det finns ett sätt att lösa problemet, så vore det onödigt att inte använda makrona.
iso-sgml
-biblioteket låter dig skriva tecken med accent
under Emacs, som alltid, men då du sparar din fil på disk, så
omvandlas dessa 8-bitars tecken till sina motsvarigheter i SGML.
På grund av detta bibliotek är det alltså lätt att skriva och läsa dina dokument under Emacs, och du kan vara säker på att applikationer som inte klarar av 8-bitars tecken kommer att acceptera dina dokument.
För att använda detta bibliotek behöver du bara lägga till
följande rader i din .emacs
-fil:
(setq sgml-mode-hook '(lambda () "Defaults for SGML mode." (load-library "iso-sgml")))
Då du laddar en fil med .sgml-ändelsen, så går Emacs
automatiskt in i sgml-läge (sgml mode). Om det inte gör
det, så kan du manuellt säga åt det att göra det genom att
skriva Meta-x sgml-mode
, eller automatiskt, genom att
lägga till följande rader till din .emacs
-fil:
(setq auto-mode-alist (append '(("\.sgml$" . sgml-mode)) auto-mode-alist))
Detta läge låter dig t.ex. välja hur du ska infoga 8-bitars
tecken. Med Meta-x sgml-name-8bit-mode
(eller
meny-alternativet SGML/Toggle 8-bit insertion), kan du
välja att skriva in 8-bitars tecken som de är, eller i SGML-form,
alltså i formen &...;.
Det låter dig även dölja eller visa SGML-taggarna, med Meta-x
sgml-tags-invisible
(eller meny-alternativet SGML/Toggle
Tag Visibility).
PSGML-läget (PSGML mode) är väldigt hjälpsamt, om du editerar SGML-dokument med Emacs.
psgml-linuxdoc-dokumentationen förklarar hur du ska installera detta läge och använda det med LinuxDoc.
I det normala läget måste du använda Return, då du kommer till slutet av raden, för att komma till nästa rad, annars kommer raden att ta upp hela stycket. Om du använder Return för att komma till nästa rad, så får du ett stycke med ojämna kanter.
Om du låter vissa rader gå bortom den rimliga längden, så kommer du inte kunna se dem i vissa editorer.
auto-fill-läget automatiserar detta jobbiga arbete: då du går bortom en viss kolumn (den 70nde, som standard), så tas du automatiskt till nästa rad.
Så här slår du på detta läge, och anger radlängden till 80 tecken:
(setq sgml-mode-hook '(lambda () "Defaults for SGML mode." (auto-fill-mode) (setq fill-column 80)))